Inlinesresor

En helg i juni bar det av till Göteborg för att bla utforska Säröbanan på inlines. Det hade vid det laget varit på tapeten i elva (11!) år. Tog tåget ner till Göteborg efter jobbet och checkade in på mitt absoluta favorithotell i stan: Clarion Post Hotell. Det ligger några ynka hopsasteg från centralstationen, när SJ väl lyckats transportera en dit, om än flera timmar försenat.

 

Frukostbuffén är makalös och har verkligen allt o lite till. Fick konstiga blickar av personalen när jag frågade om man kunde betala och ta lunchpaket. Hon tänkte nog att vi inte var mitt i norska fjällvärlden,  men jag tänkte att det är trevligt med lite energi på inlinesturen. Så det fixades på pressbyrån intill i stället.

 

Någonstans, jag minns inte var, läste jag en gång att det finns två järnvägslinjer i Sverige som främst tillkommit för att de högre stånden skulle kunna ta sig till nypåfundet badsemestrar. Den andra lär vara den till Saltsjöbaden. Hursomhelst så var Säröbanan en 24 km lång normalspårig järnväg mellan Göteborg och Särö, i drift 1903 till det gyllene året 1965. Det finns en hel del kul fakta om banan på Wikipedia som jag uppmuntrar till att läsa. 

 

Visst palaver utvecklade sig för att vi skulle komma på rätt spårvagn med rätt biljett och under tiden hann vi beskåda militärerna i Elfborgsmarschens lördagsetapp trava förbi hållplatsen. Cykelbanan börjar vid Slottsskogen/Linnéplatsen och är skyltad mot Särö. Problemet var bara att den var väldigt mycket skyltad mot Särö - åt flera håll. Valde vänster sida om stora vägen bort och det var såklart det minst bra alternativet så vi tog oss tillbaka till starten och gjorde ett nytt försök. Första milen nånting lutar konstant uppåt, asfalten är bra och övrig trafik är hanterbar. En hel del cyklar, någon barnfamilj på inlines, flanörer och ett antal fyrbenta motionärer. 

 

Det var soligt och varmt, vi visste det inte då, men en sommar i mannaminne vad gäller just sol o värme. Tyvärr stämde inte bilden jag av någon anledning hade i huvudet, att banan så charmigt följde vattenlinjen med havsutsikt  stort sett hela vägen. Det fanns ett litet parti utmed havet men där var asfalten kritiskt dålig, banan blev smalare och frekvensen av löst springande barn & hundar ökade i besvärande antal. Därpå följde etapper där man krånglar omkring o byter sida över väg, trottoarkörning och villaområden. Tillslut anlände vi så till Särö och restaurangen Blomstermåla med dess nästan fullsatta terass för en lunch i solen. (Stora plånboken behövs, en halvtorr hamburgare har riktpriset 200 kronor). Efter en väl njuten lunchrast i solen tog vi oss in mot ett ställe där vi fått underrättelseinformation att man skulle kunna ta buss åter till Linnéplatsen. Vi tyckte inte att asfalten eller omgivningarna lockade till en retur på inlineshjul.