Randonné, Danmark
Danmark är ett platt och cykelvänligt land, alltså borde det passa för inlines. Kan man ju tänka. Och nog är det både cykelvänligt och alldeles utmärkt ställe att snurra omkring på inlineshjulen - men platt är det icke!
Med en turistkarta modell gratis över hela Danmark och inlinesen som handbagage flög jag SAS ner till Köpenhamn och bytte där till ett nytt plan till Århus. Det senare var ingen trevlig upplevelse, ett tag trodde jag att jag råkat checka in på en flygande höskrinda. Det visade sig dock att min väderresearch hade varit lite bristande, det blåste 22 sekundmeter nere på backen.
Man får inte vara så kräsen i alla situationer, vill man åka från en plats till en annan från dag till dag på inlines och därmed bära allt vad man behöver i en ryggsäck så måste man packa lätt. Alltså flyger man såklart redan iklädd sina träningskläder för att spara in några gram. Vill man ha rätt mycket förstulen uppmärksamhet från sina medpassagerare så kan jag tipsa om att detta är 'the thing' för att inte säga hur tveksam taxichauffören utanför flygplatsen såg ut. Han muntrade dock till betydligt när han insåg att vi just landat som en hög utomjordingar för att rulla på inlines så långt hjulen bar i ett par dagar och kunde han vara så snäll och dumpa av oss "nära någon cykelbana i ptjaaah Grenå?". Han försökte avråda oss med att det var oväder och skulle han inte skjutsa oss ända fram istället, vart skulle vi för övrigt? Det visste vi inte ännu. Någonstans där hjulen tröttnat efter en hygglig dagsetapp där det fanns ett vandrarhem eller en kroe. Han satte av oss utanför en matbutik i utkanten av Grenå, glatt vinkandes till avsked.
Det var inte så förfärligt många mil senare som vi insåg att vi kanske borde ha en bättre karta. Hur vi än gnetade så hittade vi inget platt Danmark och med tanke på att vi kanske skulle hinna en 20-30 mil på våra 4 dagar så borde vi nog ha en i mindre skala. Efter en dag i kastvindar som bokstavligt talat höll på att slå omkull en och ständiga uppförsbackar så började insikten gry att en karta med lokal anknytning och HÖJDKURVOR utritade kunde vara av godo. Om inte annat så för humöret.
Men med eller utan karta så kan sägas att Danmark mycket väl kan få högsta betyg i inlinesvänlighet. De har internationella och nationella cykelrutter kors och tvärs genom landet. Hur ofta åker man mellan två städer som har en cykelbana i flera mil dessemellan? Det är ju så otroligt sympatiskt! Ibland gick rutten längs vägar men då på så lågtrafikerade alternativ som möjligt. Det man möjligen kan anmärka på i Danmark är skyltningen. Den var mestadels bra men understundom gav den lite huvudbry.
Vi kämpade på i vind, rusk och regn i en 40 km tills vi nådde Ebeltoft och ett ledigt rum på vandrahemmet. Dagen efter följde vi kustremsan i bukten ned till Århus. Sista biten gick vägen delvis över ängar och sandbankar så där fick vi plocka fram skorna och traska till fots. Efter lite vimsande hittade vi tillslut vandrarhemmet i Århus uppe på en lummig kulle. När receptionisten fick klart för sig att vi i dagens 17 sekundmeter kommit per inlines de 50 kilometrarna från Ebeltoft så ville han omgående bjuda på varsin Tuborg! Och så gick det på hela Danmark igenom. Danskarna visste inte om de skulle vara fulla av beundran eller döma ut oss som skvatt galna. Vid ett tillfälle lämnade två gatuarbetare sin grop och kom för att fråga vart vi kom ifrån och varför hade vi ryggsäck? När dom fick klart för sig att vi semestrade på inlines så kändes det som vi lika gärna kunde sagt att vi sparkade oss fram 20 mil på en såndär plastbil för barn. Det hade varit lika galet och -tack vare det- lika beundransvärt förmodligen.
Århus var lite mer utmanande att rulla i på inlines eftersom det är en större stad och därmed mer trafik inne i stadskärnan. Efter lite initial förvirring så insåg vi att man får cykla mot färdriktningen på enkelriktad gata. Däremot har inte cykelhjälmen hunnit till frihetens Danmark, kanske 2 av 10 cyklister har en på huvudet. Jag tyckte det isade i magen ibland när träningscyklisterna kom susande förbi i bortåt 50 knyck, totalt barhuvade. Det kanske är därifrån uttrycket dansk skalle härstammar, de har helt enkelt tjockare vaddering i roten? Hursomhelst, gränsen var nådd, vi var tvungna att ha en bättre karta och var vore bättre om inte på turistbyrån i Århus? Efter proviantering till lunchen på Netto så rullade vi över till turistinformationen. Där återupprepades förvåningen och sedan tjänstvilligheten. Vi noterade att vi påfallande ofta togs för norrmän.
Hursomhelst en utmärkt karta med tillhörande bok som beskriver vägen och sevärdheterna inköptes, nu minns jag tyvärr inte längre priset men så förfärligt dyrt kan det inte ha varit. Den var väl värd varenda euro i alla fall och där fanns präktigt med höjdkurvor! Boken/kartan är utgiven av Dansk Cyklist Forbund och finns i 8 olika delar som täcker hela Danmark och Bornholm. Den är helt fantastisk och ger förutom massa information om sevärdheter, rutter, höjdkurvor och avstånd även upplysning om vägens beskaffenhet!! Dvs redan innan man kastar sig iväg på inlinesen så vet man huruvida man kan behöva gå vissa gruspartier och i så fall hur långa de är! Det är oskådat i sitt slag och jag älskar danskarna ohämmat för detta totala genidrag!
Vi for iväg inåt landet och efter en lång härlig nedförsbacke så kom vi till Skanderborg där vi först inte kunde hitta boende. Men när de hörde att vi rullat på inlines i 50 km från Århus, så fanns där plötsligt största campingstugan ledig - utan extra kostnad. På nåt sätt hade jag inte blivit förvånad om det visat sig att personalen rullat ut en röd matta ända fram till stugdörren under tiden vi stod i receptionen och skrev in oss. Det måste vara såhär det är att bli igenkänd om man är känd (artist eller nåt) och utan egen förskyllan får VIP-behandling överallt. Det är lätt att bli bortskämd.
Nästa morgon varnade receptionisten oss att det var en jazzfestival i den stad vi tänkt rulla till och därmed stört omöjligt att hitta boende där. Men hon erbjöd sig att hjälpa till, hon skulle bara behöva ringa några samtal. Och mycket riktigt...ni har redan gissat. Boende fanns såklart till "norrmännen" på hjul. Efter att ha påpekat att vi de facto var svenskar var vi helt enkelt tvungna att fråga om norrmän har samma knas-rykte i Danmark som i Sverige? Det rodnande smilet var svar nog, såvitt jag kan förstå.
En sista etapp till Silkeborg gick av stapeln. Via Himmelsbjerget, Danmarks högsta "berg". Eller punkt. Men sju jäklar va det rullade nerför, man fick lite känsla av alptopp och någonstans mitt i backen började jag undra vad man gör om en bromskloss tar slut mitt i en backe? Tack vare vår eminenta nya kart/bok så visste vi att dagens etapp innehöll vissa partier med grus men det var nästan bara skönt att få gå några steg efter att ha pressat sin 'motor' (läs baken) rätt hårt i 4 dagar i sträck. Väl framme i Silkeborg firade vi målgång och mycket riktigt pågick jazzfestival med musik överallt. Vi kunde till och med njuta av den från vårt rum genom de båtar med orkestrar som gled förbi på Gudenån utanför vårt fönster. Naturligtvis fick vi översvallande bemötande och ett rum som det anstår en (norsk? inlines-) drottning.
Dagen efter var det dags att återvända till plikterna och vardagen hemma i Sverige. Det är inte utan att jag saknar stjärnglansen. När jag tänker efter vore det trevligt att göra sig en inlinestur till Danmark snart igen.
Med en turistkarta modell gratis över hela Danmark och inlinesen som handbagage flög jag SAS ner till Köpenhamn och bytte där till ett nytt plan till Århus. Det senare var ingen trevlig upplevelse, ett tag trodde jag att jag råkat checka in på en flygande höskrinda. Det visade sig dock att min väderresearch hade varit lite bristande, det blåste 22 sekundmeter nere på backen.
Man får inte vara så kräsen i alla situationer, vill man åka från en plats till en annan från dag till dag på inlines och därmed bära allt vad man behöver i en ryggsäck så måste man packa lätt. Alltså flyger man såklart redan iklädd sina träningskläder för att spara in några gram. Vill man ha rätt mycket förstulen uppmärksamhet från sina medpassagerare så kan jag tipsa om att detta är 'the thing' för att inte säga hur tveksam taxichauffören utanför flygplatsen såg ut. Han muntrade dock till betydligt när han insåg att vi just landat som en hög utomjordingar för att rulla på inlines så långt hjulen bar i ett par dagar och kunde han vara så snäll och dumpa av oss "nära någon cykelbana i ptjaaah Grenå?". Han försökte avråda oss med att det var oväder och skulle han inte skjutsa oss ända fram istället, vart skulle vi för övrigt? Det visste vi inte ännu. Någonstans där hjulen tröttnat efter en hygglig dagsetapp där det fanns ett vandrarhem eller en kroe. Han satte av oss utanför en matbutik i utkanten av Grenå, glatt vinkandes till avsked.
Det var inte så förfärligt många mil senare som vi insåg att vi kanske borde ha en bättre karta. Hur vi än gnetade så hittade vi inget platt Danmark och med tanke på att vi kanske skulle hinna en 20-30 mil på våra 4 dagar så borde vi nog ha en i mindre skala. Efter en dag i kastvindar som bokstavligt talat höll på att slå omkull en och ständiga uppförsbackar så började insikten gry att en karta med lokal anknytning och HÖJDKURVOR utritade kunde vara av godo. Om inte annat så för humöret.
Men med eller utan karta så kan sägas att Danmark mycket väl kan få högsta betyg i inlinesvänlighet. De har internationella och nationella cykelrutter kors och tvärs genom landet. Hur ofta åker man mellan två städer som har en cykelbana i flera mil dessemellan? Det är ju så otroligt sympatiskt! Ibland gick rutten längs vägar men då på så lågtrafikerade alternativ som möjligt. Det man möjligen kan anmärka på i Danmark är skyltningen. Den var mestadels bra men understundom gav den lite huvudbry.
Vi kämpade på i vind, rusk och regn i en 40 km tills vi nådde Ebeltoft och ett ledigt rum på vandrahemmet. Dagen efter följde vi kustremsan i bukten ned till Århus. Sista biten gick vägen delvis över ängar och sandbankar så där fick vi plocka fram skorna och traska till fots. Efter lite vimsande hittade vi tillslut vandrarhemmet i Århus uppe på en lummig kulle. När receptionisten fick klart för sig att vi i dagens 17 sekundmeter kommit per inlines de 50 kilometrarna från Ebeltoft så ville han omgående bjuda på varsin Tuborg! Och så gick det på hela Danmark igenom. Danskarna visste inte om de skulle vara fulla av beundran eller döma ut oss som skvatt galna. Vid ett tillfälle lämnade två gatuarbetare sin grop och kom för att fråga vart vi kom ifrån och varför hade vi ryggsäck? När dom fick klart för sig att vi semestrade på inlines så kändes det som vi lika gärna kunde sagt att vi sparkade oss fram 20 mil på en såndär plastbil för barn. Det hade varit lika galet och -tack vare det- lika beundransvärt förmodligen.
Århus var lite mer utmanande att rulla i på inlines eftersom det är en större stad och därmed mer trafik inne i stadskärnan. Efter lite initial förvirring så insåg vi att man får cykla mot färdriktningen på enkelriktad gata. Däremot har inte cykelhjälmen hunnit till frihetens Danmark, kanske 2 av 10 cyklister har en på huvudet. Jag tyckte det isade i magen ibland när träningscyklisterna kom susande förbi i bortåt 50 knyck, totalt barhuvade. Det kanske är därifrån uttrycket dansk skalle härstammar, de har helt enkelt tjockare vaddering i roten? Hursomhelst, gränsen var nådd, vi var tvungna att ha en bättre karta och var vore bättre om inte på turistbyrån i Århus? Efter proviantering till lunchen på Netto så rullade vi över till turistinformationen. Där återupprepades förvåningen och sedan tjänstvilligheten. Vi noterade att vi påfallande ofta togs för norrmän.
Hursomhelst en utmärkt karta med tillhörande bok som beskriver vägen och sevärdheterna inköptes, nu minns jag tyvärr inte längre priset men så förfärligt dyrt kan det inte ha varit. Den var väl värd varenda euro i alla fall och där fanns präktigt med höjdkurvor! Boken/kartan är utgiven av Dansk Cyklist Forbund och finns i 8 olika delar som täcker hela Danmark och Bornholm. Den är helt fantastisk och ger förutom massa information om sevärdheter, rutter, höjdkurvor och avstånd även upplysning om vägens beskaffenhet!! Dvs redan innan man kastar sig iväg på inlinesen så vet man huruvida man kan behöva gå vissa gruspartier och i så fall hur långa de är! Det är oskådat i sitt slag och jag älskar danskarna ohämmat för detta totala genidrag!
Vi for iväg inåt landet och efter en lång härlig nedförsbacke så kom vi till Skanderborg där vi först inte kunde hitta boende. Men när de hörde att vi rullat på inlines i 50 km från Århus, så fanns där plötsligt största campingstugan ledig - utan extra kostnad. På nåt sätt hade jag inte blivit förvånad om det visat sig att personalen rullat ut en röd matta ända fram till stugdörren under tiden vi stod i receptionen och skrev in oss. Det måste vara såhär det är att bli igenkänd om man är känd (artist eller nåt) och utan egen förskyllan får VIP-behandling överallt. Det är lätt att bli bortskämd.
Nästa morgon varnade receptionisten oss att det var en jazzfestival i den stad vi tänkt rulla till och därmed stört omöjligt att hitta boende där. Men hon erbjöd sig att hjälpa till, hon skulle bara behöva ringa några samtal. Och mycket riktigt...ni har redan gissat. Boende fanns såklart till "norrmännen" på hjul. Efter att ha påpekat att vi de facto var svenskar var vi helt enkelt tvungna att fråga om norrmän har samma knas-rykte i Danmark som i Sverige? Det rodnande smilet var svar nog, såvitt jag kan förstå.
En sista etapp till Silkeborg gick av stapeln. Via Himmelsbjerget, Danmarks högsta "berg". Eller punkt. Men sju jäklar va det rullade nerför, man fick lite känsla av alptopp och någonstans mitt i backen började jag undra vad man gör om en bromskloss tar slut mitt i en backe? Tack vare vår eminenta nya kart/bok så visste vi att dagens etapp innehöll vissa partier med grus men det var nästan bara skönt att få gå några steg efter att ha pressat sin 'motor' (läs baken) rätt hårt i 4 dagar i sträck. Väl framme i Silkeborg firade vi målgång och mycket riktigt pågick jazzfestival med musik överallt. Vi kunde till och med njuta av den från vårt rum genom de båtar med orkestrar som gled förbi på Gudenån utanför vårt fönster. Naturligtvis fick vi översvallande bemötande och ett rum som det anstår en (norsk? inlines-) drottning.
Dagen efter var det dags att återvända till plikterna och vardagen hemma i Sverige. Det är inte utan att jag saknar stjärnglansen. När jag tänker efter vore det trevligt att göra sig en inlinestur till Danmark snart igen.
Kommentarer
Postat av: Kaj Persson
Mycket trevlig blogg! Vi ska hämta inspiration här för våra kommande resor, nu senast Bodensjön runt som åtta man gjorde i juni.
Trackback
