Friday Night Skate, Paris
Paris kanske inte är det första man tänker på i fråga om inlines, men det är faktiskt den ultimata rullstaden. 9 miljoner invånare, trånga trottoarer, vildsint trafik och kullerstenar låter inte som en dröm - men det är precis vad det är!
Varje fredag året runt, så länge inte nederbörd ställer till halt underlag, går Friday Night Skate - eller som parisarna säger Pari-Roller - av stapeln. Turen avgår alltid klockan 22:00 från Place Raoul Dautry vid Montparnasse tower, dit man enkelt tar sig med tex tunnelbana. Slingorna är olika varje fredag men alltid runt 30 km långa och beräknas ta cirka 3 timmar varje gång och man återvänder alltid till tour Montparnasse, runt klockan 01:00 på natten. En beskrivning av turen publiceras på hemsidan samma vecka under Randonnée/Parcours. Både med utskrivningsvänlig karta och alla gatunamn uppräknade. Mitt i brukar det bli en paus på 15-20 minuter.
Som inlinesåkare och resenär så är detta något du absolut bara inte får missa. Först åker representanter för polis och Pari Rollers organisation och stänger av vägarna och håller fotgängarna åt sidan. Sedan kommer du och mellan 8 000 till 15 000 andra åkare på hjul utmed gator och boulevarder mitt i Paris! Ljudet av alla dessa tusentals hjul surrande runtom är fullständigt oförglömligt. Tempot är högt men det är ingen tävling, bara se till att hålla dig framför 'repet' och vid varje stopp där täten väntar in långsammare åkare, kan det vara smart att lite sakta smyga sig framåt i leden. Det är en hårresande upplevelse att märka att man hamnat bakom sista linjen - jag lovar. Längst bak i ledet åker ett antal polisbussar, ambulanser, poliser på skotrar and lord know's what men alla är där för din säkerhet. Hamnar man bakom detta är man (egentligen) ute ur gemet och finner sig plötsligt mitt i den parisiska biltrafiken, som fått stå otåligt och vänta medan alla skejtat förbi.
Parisarna är heller inte mycket för vare sig sportkläder eller skyddsutrustning. Från organisationens sida kräver man märkligt nog inte ens hjälm. I Frankrike anser man lite nedlåtande att hjälm är till för barn eller klantiga nybörjare. Det är inte att rekommendera att följa den trenden. Jag kan fortfarande höra det makabra ljudet av mänsklig kroppsmassa som fullständigt oskyddat faller handlöst i gatan på kullersten och mina näthinnor har ännu inte hämtat sig från åsynen av en ung, söt tjej i 20-års åldern som snubblat på dålig asfalt i en nedförslöpa. Liggande på rygg med ögonen öppna, men absolut 'ingen hemma'. Den frisyr hon eventuellt var för rädd om för att sätta en hjälm på får antagligen en undersköterska kamma åt henne numera, om hon alls överlevde. Det kan rimligen inte vara värt att chansa! 
I och med att parisarna sätter en ära i att vara ärtigt och färgmatchat klädda, åt det coola hållet milt sagt, så kan man rätt enkelt komma i slang med andra utländska besökare på nattskejtet. Man känner helt enkelt igen dem på antingen lycran, vätskesystemet och/eller hjälmen! Vanligast är nog tyskar och holländare men jag har även träffat folk så långt bortifrån som USA. Det brukar vara rätt kul att få utbyta lite åk-tugg nationer emellan. 
Det kan vara fiffigt att veta att en stad av Paris dignitet och storlek ändå klappar igen rätt ordentligt framåt småtimmarna så passa på att kasta er in på kolhydratladdning direkt vid målgång alternativt spara nåt smaskigt på hotellrummet eller i ryggsäcken om du är lagd åt nattknaprande. Jag är fortfarande märkligt fascinerad av hur tiotusentals inlinesåkare liksom sugs upp av omgivningens nattskuggor och bara försvinner på några få minuter efter målgång. Roligast är nog ändå att komma över mållinjen och där står poliserna på sina små 80 millimeters hjul och klappar händerna å ropar 'bra gjort' till åkarna.
Så nu vet du vad du ska göra nästa gång du är i Paris!
