Ludvika finns också på kartan
Av en slump läste jag ett stycke om några damer som skulle ut på cykelresa i trakten av Ludvika. Jag har glömt hur jag snubblade över texten men direkt for det upp en sniffande banvalls-nos i luften! Efter en del rekognoscerande i kartor, på internet och förfrågningar i bekantskapskretsen samt studerande av vissa cykelforum (!) så kändes det värt att offra en massa mil i bil för att helt enkelt åka och kolla upp läget. Kontakt med turistbyrån var dock poänglöst, förbluffande ofta verkar de veta minst av alla? De kände överhuvudtaget inte till något cykelstråk där man kunde åka inlines, än mindre någon gammal asfalterad banvall i trakten.
Vi snurrade omkring med bilen i lilla Ludvika ett par varv innan vi först bunkrade snabba kolhydrater på Statoil och därefter parkerade utmed sjön Väsmans östra strand. På med all utrustning och iväg norrut utmed stranden. Det höll inte sådär värst länge innan asfalten bitvis blev plågsamt dålig, jag vet faktiskt inte om den ens kan kallas asfalt på vissa sträckor men fram kom vi. Naturen och utsikten var vacker och människorna i de små stugorna utmed vägen var väldigt trevliga och intresserade av inlines.
I Stensbo, efter cirka 15 km, tog cykelbanan slut så vi vände och rullade tillbaka till bilen och beslöt att parkera om den. Vi for över järnvägen på en smal bilbro och parkerade i sjöns södra ände. Därifrån rullade vi 18 km per inlines via Gonäs, Saxdalen, Blötberget till slutänden i Grängesberg.
Banvallen gick genom lite enformigare skog och inte precis någon utsikt, däremot var asfalten nylagd och klanderfri. Det bar svagt uppför till Grängesberg där man hittar ett litet centrum och har man tur är det öppet. En korvmoj, ett Konsum, ett gäng gubbar på en bänk, en raggarbil med traktens ungdomar. Typ så. Sen får man en härlig rull nerför samma sträcka igen.
Hade det varit bättre asfalt norrut och några kilometer längre kanske det hade varit värt att promota som inlineseldorado men nu får det bli lite been there seen that, även om det var helt ok nice på alla sätt o vis. Lite kort åksträcka bara för att åka bil ända hit om man inte råkar vara i trakten. En trakt som fö är väl värd att besöka, även utan inlines.
Jag var faktiskt tillbaka vid ytterligare ett tillfälle och rullade delen från Ludvika till Grängesberg tur och retur. Men det var mest för jag var i trakten med inlinesen i semesterpackningen och fick chansen att visa sträckan för ännu en rullnörd. Timmarna innan vi beträdde asfalten hade där gått en mopedtävling av stapeln, så lite fart och rull finns det trots allt i Ludvika. Ett tips till deras turistbyrå måhända.
Vi snurrade omkring med bilen i lilla Ludvika ett par varv innan vi först bunkrade snabba kolhydrater på Statoil och därefter parkerade utmed sjön Väsmans östra strand. På med all utrustning och iväg norrut utmed stranden. Det höll inte sådär värst länge innan asfalten bitvis blev plågsamt dålig, jag vet faktiskt inte om den ens kan kallas asfalt på vissa sträckor men fram kom vi. Naturen och utsikten var vacker och människorna i de små stugorna utmed vägen var väldigt trevliga och intresserade av inlines.
I Stensbo, efter cirka 15 km, tog cykelbanan slut så vi vände och rullade tillbaka till bilen och beslöt att parkera om den. Vi for över järnvägen på en smal bilbro och parkerade i sjöns södra ände. Därifrån rullade vi 18 km per inlines via Gonäs, Saxdalen, Blötberget till slutänden i Grängesberg.
Banvallen gick genom lite enformigare skog och inte precis någon utsikt, däremot var asfalten nylagd och klanderfri. Det bar svagt uppför till Grängesberg där man hittar ett litet centrum och har man tur är det öppet. En korvmoj, ett Konsum, ett gäng gubbar på en bänk, en raggarbil med traktens ungdomar. Typ så. Sen får man en härlig rull nerför samma sträcka igen.
Hade det varit bättre asfalt norrut och några kilometer längre kanske det hade varit värt att promota som inlineseldorado men nu får det bli lite been there seen that, även om det var helt ok nice på alla sätt o vis. Lite kort åksträcka bara för att åka bil ända hit om man inte råkar vara i trakten. En trakt som fö är väl värd att besöka, även utan inlines.
Jag var faktiskt tillbaka vid ytterligare ett tillfälle och rullade delen från Ludvika till Grängesberg tur och retur. Men det var mest för jag var i trakten med inlinesen i semesterpackningen och fick chansen att visa sträckan för ännu en rullnörd. Timmarna innan vi beträdde asfalten hade där gått en mopedtävling av stapeln, så lite fart och rull finns det trots allt i Ludvika. Ett tips till deras turistbyrå måhända.
Kommentarer
Trackback
